Statistiksammanfattning för Aggarpsskolan

Allmän statistik

Detta avsnitt analyserar skolans grundläggande förutsättningar och ojusterade kunskapsresultat. Analysen syftar till att kontextualisera skolans verksamhet och identifiera de mest framträdande mönstren i den "hårda" datan, vilka senare kommer att belysas med hjälp av SAMBA-analys och Skolenkäten.

Skolans kontext och förutsättningar

Aggarpsskolan är en stor skolenhet med 684 elever för läsåret 2024/2025, vilket är mer än dubbelt så stort som genomsnittet för både skolor med liknande socioekonomiska förutsättningar (322 elever) och riket (293 elever). Skolans storlek medför både möjligheter, såsom ett bredare underlag för ämneslag och kollegialt utbyte, och utmaningar kopplade till organisation, överblick och att upprätthålla en känsla av gemenskap och trygghet för den enskilda eleven.

Elevsammansättningen på Aggarpsskolan är, ur ett socioekonomiskt perspektiv, fördelaktig. Andelen elever vars vårdnadshavare har eftergymnasial utbildning är 71,6 %, vilket är högre än både jämförelsegruppen (68,6 %) och riksgenomsnittet (62,7 %). Andelen elever med utländsk bakgrund är samtidigt lägre (16,4 %) än riksgenomsnittet (26,6 %). Sammantaget indikerar detta att skolan verkar i en kontext med starka förutsättningar för att uppnå höga kunskapsresultat. Förväntningarna på skolans prestationer bör därför vara högt ställda.

Resurser i relation till resultat: En paradoxal bild

En central del av en kvalitetsgranskning är att ställa en skolas resurser i relation till dess resultat. För Aggarpsskolan framträder här en komplex och delvis paradoxal bild.

Resurser

Skolan är välförsedd med kompetent personal. Lärarbehörigheten är genomgående hög och ligger betydligt över snittet för både jämförbara skolor och riket. Andelen lärare med legitimation och behörighet i undervisningsämne (heltidstjänster) är 83,2 %, med en exceptionellt hög behörighet i kärnämnen som matematik (93,5 %) och engelska (95,9 %). Andelen lärare med pedagogisk högskoleexamen är 92,1 %. Lärartätheten är 13,0 elever per lärare, vilket är i linje med jämförelsegruppen. Dessa siffror tecknar en bild av en skola med mycket goda personella resurser. Den höga ämnesbehörigheten borde borga för en undervisning av hög kvalitet och därmed starka kunskapsresultat.

Resultat

När resurserna ställs mot de ojusterade resultaten uppstår frågor. I årskurs 9 (2023/24) är det genomsnittliga meritvärdet på 236,3 poäng visserligen högre än både jämförelsegruppens (231,6) och rikets (226,4). Även andelen elever behöriga till yrkesprogram är hög (92,5 % mot 88,8 %). Vid en första anblick ser resultaten starka ut. I årskurs 6 (2023/24) är bilden dock betydligt svagare. Andelen elever som uppnår godkänt betyg i alla ämnen är 76,2 %, vilket är lägre än jämförelsegruppen (78,5 %). Detta är en signifikant varningssignal. Trots goda förutsättningar och resurser lyckas skolan i lägre utsträckning än sina jämlikar att få alla elever att nå kunskapskraven i mellanstadiets slutskede.

Denna diskrepans mellan årskurs 6 och årskurs 9, där mellanstadiet uppvisar svaghetstecken medan högstadiet presterar väl på ytan, utgör en central paradox som kräver djupare analys.

Nyckeltrender och systematiska skillnader

En granskning av datan över tid och mellan olika elevgrupper avslöjar flera kritiska mönster som skolan behöver adressera.

1. En alarmerande könsskillnad i prestation

Den mest framträdande trenden är den systematiskt stora skillnaden i resultat mellan flickor och pojkar, vilken är betydligt större på Aggarpsskolan än i jämförbara skolor.

• Betygspoäng årskurs 6 (2023/24): Samma mönster syns tidigare. Flickor har i snitt 15,4 poäng och pojkar 12,5 poäng, en skillnad på 2,9 poäng. I jämförelsegruppen är skillnaden endast 1,2 poäng (14,2 - 13,0).
• Meritvärde årskurs 9 (2023/24): Flickor uppnår i snitt 251,1 poäng, medan pojkar når 221,7 poäng. Skillnaden är 29,4 poäng. I jämförelsegruppen är motsvarande skillnad 16,0 poäng (241,1 - 225,1). Aggarpsskolans könsskillnad är alltså nästan dubbelt så stor som hos jämförbara skolor.
• Behörighet till yrkesprogram årskurs 9 (2023/24): 100 % av flickorna är behöriga, medan endast 85,5 % av pojkarna är det.

Detta indikerar att skolan har en systematisk utmaning i att skapa en lärmiljö och undervisningspraktik som i lika hög grad gynnar pojkars kunskapsutveckling. Problemet etableras redan på mellanstadiet och förstärks på högstadiet.

2. Tveksamheter kring betygssättningens likvärdighet

En jämförelse mellan resultaten på de nationella proven (NP) och de satta betygen väcker frågor om betygssättningens reliabilitet och likvärdighet.

• Årskurs 6 matematik (2023/24): Hela 40,9 % av eleverna får ett högre betyg än provresultatet, jämfört med 25,9 % i jämförelsegruppen. Detta indikerar att betygen i matematik sätts högre i relation till provresultaten än vad som är brukligt.
• Årskurs 6 engelska (2023/24): Här ses det motsatta mönstret. Endast 1,1 % får ett högre betyg, medan hela 29,2 % får ett lägre betyg än provresultatet. Detta är en markant avvikelse från jämförelsegruppen (23,8 %).
• Årskurs 9 svenska (2023/24): Hela 52,7 % av eleverna får ett högre betyg än provresultatet, jämfört med 32,1 % i jämförelsegruppen. För pojkar är siffran extrem: 60,0 % får ett högre betyg. Samtidigt är pojkarnas genomsnittliga provbetygspoäng i svenska mycket låg (10,4 mot 12,5 för jämförelsegruppen). Detta tyder på en potentiellt generös betygssättning som kan maskera faktiska kunskapsluckor, särskilt för pojkar.

Dessa stora avvikelser, i olika riktningar för olika ämnen, pekar på ett behov av att se över och kalibrera skolans bedömnings- och betygssättningsprinciper för att säkerställa att de är likvärdiga och rättvisande.

3. Försämring över tid i årskurs 6

Jämför man resultaten för årskurs 6 mellan 2022/23 och 2023/24 syns en negativ trend. Andelen elever med godkänt i alla ämnen har sjunkit från till 76,2%, vilket är under den socioekonomiska jämförelsegruppen. Betygspoängen har dock sjunkit till 12,9 från 13,9. Andelen godkända i alla ämnen var 71,2% 2022/23 och 76,2% 2023/24. Det är en förbättring, men fortfarande under jämförelsegruppen (78,5%). Det är alltså en ihållande svaghet snarare än en försämring. Denna ihållande svårighet att lyfta alla elever till godkänd nivå i årskurs 6 är en kritisk punkt.

Sammanfattande slutsatser från statistiken

Den allmänna statistiken målar upp en bild av en resursstark skola med goda socioekonomiska förutsättningar som inte fullt ut realiserar sin potential. De ojusterade resultaten i årskurs 9 framstår som goda, men döljer en alarmerande könsskillnad och tveksamheter i betygssättningen. Resultaten i årskurs 6 är en tydlig varningssignal och indikerar att grunden för elevernas fortsatta skolgång inte är så solid som den borde vara. Skolans största utmaningar, baserat på denna data, är att överbrygga det stora gapet i prestation mellan flickor och pojkar samt att säkerställa en likvärdig och rättvisande bedömningspraktik.

SAMBA-analys

Detta avsnitt analyserar Aggarpsskolans resultat genom SAMBA-modellen. Modellen är ett kraftfullt verktyg som möjliggör en mer rättvis bedömning av en skolas prestation genom att justera resultaten för de socioekonomiska förutsättningar som eleverna har med sig. Den mäter skolans "förädlingsvärde" – det vill säga hur väl skolan lyckas utveckla elevernas kunskaper i förhållande till vad som kan förväntas utifrån deras bakgrund.

Resultaten presenteras i fem kategorier: "förebild" (presterar långt över förväntan), "över förväntan", "når förväntan", "under förväntan" och "behöver stöd" (presterar långt under förväntan). Genom att analysera dessa justerade resultat kan vi få en djupare förståelse för var skolan faktiskt skapar mervärde och var den brister, bortom de ojusterade betygsnivåerna.

Förädlingsvärde: En skola i positiv men ojämn utveckling

SAMBA-analysen bekräftar och fördjupar bilden från den allmänna statistiken. Den visar en skola som har genomgått en anmärkningsvärd förbättringsresa på högstadiet, men som fortfarande kämpar med kroniska svagheter på mellanstadiet och en påtaglig ojämlikhet mellan könen.

En markant positiv trend i årskurs 9:

Den mest slående insikten från SAMBA-datan är den positiva utvecklingen i årskurs 9 över tid.

• Läsåren 2020/21 och 2021/22: Resultaten var mycket svaga. Skolan presterade systematiskt "under förväntan" eller "behöver stöd" i nästan samtliga NO- och SO-ämnen, samt i engelska och matematik. Förädlingsvärdet var tydligt negativt.
• Läsåret 2022/23: En viss förbättring kunde skönjas, men många ämnen, särskilt engelska, låg kvar på nivån "behöver stöd".
• Läsåret 2023/24: En dramatisk vändning har skett. Skolan presterar nu "över förväntan" eller som "förebild" i samtliga NO-ämnen. Biologi klassas som "förebild" för både pojkar och totalt. Matematik och Fysik är "över förväntan". Detta är en imponerande prestation som visar att skolan har en förmåga att genomföra framgångsrikt förbättringsarbete.

Denna positiva trend motbevisar en enkel hypotes om ren betyginflation. Skolan har inte bara höjt betygen, utan har faktiskt lyckats höja elevernas prestationer mer än vad som förväntas. Detta är en fundamental styrka.

Kroniska utmaningar i årskurs 6:

I kontrast till den positiva utvecklingen i årskurs 9 visar årskurs 6 ett mönster av ihållande underprestation över flera år.

• Läsåren 2019/20 - 2022/23: Skolan presterade genomgående "under förväntan" eller "behöver stöd" i en majoritet av ämnena, inklusive engelska, SO-ämnen och ofta även NO-ämnen.
• Läsåret 2023/24: Bilden är något mer blandad men fortfarande problematisk. Engelska och Biologi presterar "under förväntan". Idrott och hälsa är "under förväntan" totalt och "behöver stöd" för pojkar. Samtidigt finns ljuspunkter: matematik presterar "över förväntan" och Fysik likaså.

Slutsatsen är att de problem som observerades i de ojusterade resultaten för årskurs 6 är reella och djupgående. Skolan lyckas inte skapa det förädlingsvärde på mellanstadiet som man kan förvänta sig, vilket sannolikt skapar ett sämre utgångsläge för eleverna när de börjar högstadiet.

Systematiska mönster i förädlingsvärdet

1. Könsskillnaderna bekräftas och förklaras:

SAMBA-analysen ger en skarpare bild av könsskillnaderna. Problemet handlar inte bara om att flickor har högre betyg, utan att skolan adderar olika mycket värde för de två grupperna.

• Årskurs 9 (2023/24): Medan flickor presterar "över förväntan" i kemi och matematik, och "når förväntan" i de flesta andra ämnen, presterar pojkar "under förväntan" i Geografi och engelska, och "behöver stöd" i Samhällskunskap. Skolans framgång i NO-ämnena drivs till stor del av flickornas resultat. Pojkarnas svårigheter är koncentrerade till de samhällsorienterande ämnena och engelska.
• Årskurs 6 (2023/24): Mönstret är ännu tydligare. Flickor är "förebild" i matematik och "över förväntan" i flera SO- och NO-ämnen. Pojkar presterar samtidigt "under förväntan" i en rad ämnen och "behöver stöd" i Idrott och hälsa.

Detta visar att skolans pedagogik och kultur systematiskt missgynnar pojkars kunskapsutveckling i specifika ämnesområden, redan från mellanstadiet.

2. Ämnesblock med olika profiler:

Analysen visar tydliga skillnader mellan olika ämnesgrupper.

• NO-ämnena (årskurs 9): Detta är skolans absoluta styrkeområde på högstadiet, med ett mycket högt förädlingsvärde. Skolan har uppenbarligen hittat framgångsrika undervisningsmetoder här.
• SO-ämnena (årskurs 9): Prestationen är ojämn och präglas av könsskillnaderna. Medan flickor ofta når förväntan, drar pojkarnas underprestation ner totalresultatet.
• Engelska (årskurs 6): Detta framstår som ett kroniskt problemområde med ett genomgående negativt förädlingsvärde över flera år.
• Idrott och hälsa: Resultaten är svaga för båda stadierna, men särskilt för pojkar i årskurs 6 där skolan presterar på nivån "behöver stöd". Detta är anmärkningsvärt och kräver en specifik utredning.

Sammanfattande slutsatser från SAMBA-analysen

SAMBA-analysen ger en nyanserad bild av Aggarpsskolans prestation. Den bekräftar att den senaste tidens starka resultat i årskurs 9 är ett resultat av ett reellt och imponerande förbättringsarbete, särskilt inom NO-ämnena. Skolan har en bevisad förmåga att vända en negativ trend.

Samtidigt blottlägger analysen två fundamentala och systematiska svagheter:

1. En kronisk underprestation på mellanstadiet (årskurs 6), där skolan över tid misslyckas med att skapa det förväntade förädlingsvärdet i flera centrala ämnen.
2. En djup och systematisk ojämlikhet mellan könen, där skolans undervisning och miljö inte lyckas stödja pojkars lärande i samma utsträckning som flickors, särskilt inom SO-ämnen och Idrott och hälsa.

Dessa insikter flyttar fokus från de ojusterade betygen till de underliggande processer som skapar (eller misslyckas med att skapa) lärande för alla elever. Nästa avsnitt, analysen av Skolenkäten, kommer att ge avgörande ledtrådar till varför dessa mönster uppstår.

Skolenkäten

Detta avsnitt analyserar elevernas, personalens och vårdnadshavarnas upplevelser av skolmiljön. Genom att triangulera dessa "mjuka" data med de "hårda" resultaten från statistiken och SAMBA-analysen kan vi formulera hypoteser om grundorsakerna till skolans prestationer. Skolenkäten ger en röst åt siffrorna och avslöjar de kulturella och pedagogiska faktorer som driver eller hindrar kunskapsutvecklingen. Analysen jämför systematiskt skolans resultat med den socioekonomiska jämförelsegruppen och riket, samt med föregående mätning 2022/23. Skalan är 1–10, där höga värden är positiva.

Den röda tråden: En skola som tappar sina elever vid övergången till högstadiet

Den absolut tydligaste och mest alarmerande insikten från Skolenkäten är den dramatiska försämringen i elevernas upplevelser mellan årskurs 5 och årskurs 8. Mönstret är inte bara ett internt tapp, utan innebär att skolan går från att prestera i linje med eller över sin jämförelsegrupp i årskurs 5, till att signifikant underprestera i årskurs 8.

Jämförelsen mellan årskurs 5 och årskurs 8 (data från 2024/25) visar ett ras i nästan samtliga indikatorer för en positiv lärmiljö:

• Nöjdhet med skolan: Faller från 7,4 (över jämförelsegruppen på 6,9) till 5,7 (under jämförelsegruppen på 5,9).
• Motivation (intresse för skolarbetet): Faller från 5,6 (över jämförelsegruppen på 5,2) till 3,9 (långt under jämförelsegruppen på 4,5).
• Elevinflytande (påverka arbetssätt): Faller från 6,1 (långt över jämförelsegruppen på 5,5) till 3,3 (en hel poäng under jämförelsegruppen på 4,3).
• Trygghet: Faller från 8,1 (över jämförelsegruppen på 7,7) till 6,5 (långt under jämförelsegruppen på 7,2).
• Tillit (vuxna gör tillräckligt vid kränkning): Faller från 7,0 (i linje med jämförelsegruppen) till 4,6 (långt under jämförelsegruppen på 5,9).
• Hjälp från elevhälsan: Faller från 5,8 (under jämförelsegruppen på 6,1) till alarmerande låga 3,7 (två hela poäng under jämförelsegruppen på 5,8).

Denna data ger en stark förklaring till de utmaningar som syns i resultaten. Den svaga grunden som läggs i årskurs 6 (enligt SAMBA) följs av en högstadiemiljö som aktivt verkar bryta ner elevernas engagemang och välbefinnande i betydligt högre grad än hos jämförbara skolor. Den positiva resultatutvecklingen i årskurs 9 framstår som skör och potentiellt ohållbar om inte den negativa miljön på högstadiet adresseras.

Studiero: Ett kritiskt perceptionsgap och svagare än jämförbara skolor

Här avslöjar Skolenkäten ett djupt perceptionsgap mellan personal och elever/vårdnadshavare. Dessutom ligger skolans värden genomgående lägre än hos jämförbara skolor, vilket indikerar att studieron är en reell utmaning.

• Personalens upplevelse (2024/25): "Hur ofta upplever du att det är studiero på dina lektioner?" – 7,0, vilket är lägre än jämförelsegruppen (7,4).
• Elevernas upplevelse (årskurs 8, 2024/25): "Hur ofta är det arbetsro på lektionerna?" – 5,5, även det något under jämförelsegruppen (5,7).
• Vårdnadshavarnas upplevelse (2024/25): "Hur ofta verkar det vara arbetsro på lektionerna?" – 5,2, vilket är markant lägre än jämförelsegruppen (5,8).

Gapet mellan personal och elever/vårdnadshavare är alltså stort, och samtliga grupper skattar studieron lägre än sina motsvarigheter vid jämförbara skolor. Detta är en trolig delförklaring till varför den resursstarka skolan inte når högre resultat. Det finns dock en positiv trend: elevernas skattning av arbetsro i årskurs 8 har ökat från 4,5 vid mätningen 2022/23 till 5,5 idag, vilket tyder på att vidtagna åtgärder kan ha haft viss effekt, även om nivån fortfarande är för låg.

Elevinflytande och motivation: Alarmerande låga nivåer

De exceptionellt låga värdena för elevinflytande och motivation i årskurs 8 ger en möjlig förklaring till den stora könsskillnaden i resultat. Värdena avviker kraftigt negativt från både den socioekonomiska jämförelsegruppen och riket.

• Elevinflytande (påverka arbetssätt): årskurs 8 ger betyget 3,3, en hel poäng under jämförelsegruppen (4,3). Värdet har dessutom sjunkit från 3,6 vid förra mätningen.
• Motivation (intresserad av skolarbetet): årskurs 8 ger betyget 3,9, vilket är signifikant lägre än jämförelsegruppen (4,5) och oförändrat lågt sedan 2022/23.
• Lärarna får mig att tro på mig själv: årskurs 8 ger betyget 4,2, ett alarmerande tapp jämfört med jämförelsegruppen (5,5).

Forskning visar att pojkar i högre grad än flickor tenderar att tappa motivation när undervisningen upplevs som irrelevant och styrd. Hypotesen är att den upplevda bristen på inflytande och den låga motivationen slår särskilt hårt mot pojkarna, vilket manifesteras i deras svagare resultat. Personalens egna skattningar av elevinflytande är också något lägre (5,3) än jämförelsegruppen (5,5), vilket indikerar att detta är ett område där hela skolan har en samsyn om att man brister.

Trygghet, relationer och ett svagt stödssystem

Trygghetsfrågorna följer samma negativa trend. Elevernas tillit till att vuxna ingriper vid kränkningar är oroväckande låg i årskurs 8 (4,6), långt under jämförelsegruppen (5,9). Detta kan direkt kopplas till personalens svar, där de skattar sin egen förmåga att hantera kränkningar (6,8) och ha koll på rasterna (6,2) betydligt lägre än sina kollegor i jämförelsegruppen (7,6 respektive 6,9). Det finns en osäkerhet i vuxenvärlden som eleverna sannolikt känner av.

En annan kritisk punkt är tillgången till elevhälsan. Eleverna i årskurs 8 upplever det som extremt svårt att få hjälp (3,7), ett värde som är hela 2,1 poäng lägre än jämförelsegruppen (5,8). Personalen bekräftar bilden och skattar det förebyggande arbetet mycket lågt (4,9), jämfört med 6,5 i jämförelsegruppen. Detta indikerar att stödapparaten runt eleverna inte fungerar optimalt.

Sammanfattande slutsatser från Skolenkäten

Skolenkäten ger de avgörande pusselbitarna för att förstå Aggarpsskolans utmaningar. Den "röda tråden" är en högstadiemiljö som, i jämförelse med liknande skolor, präglas av:

• Bristande studiero, där skolans värden är lägre än jämförbara skolor för både elever, personal och vårdnadshavare.
• Alarmerande lågt elevinflytande och motivation, med värden som ligger långt under riks- och jämförelsesnitt, särskilt i årskurs 8.
• En upplevd otrygghet och bristande tillit till vuxnas förmåga att skapa en trygg miljö, vilket bekräftas av personalens egna, relativt låga, skattningar.
• En svårtillgänglig elevhälsa som inte upplevs som ett reellt stöd av eleverna, med resultat som är bland de svagaste i jämförelsen.

Den positiva och trygga miljö som eleverna i årskurs 5 beskriver eroderar och ersätts av en betydligt tuffare och mindre inspirerande kultur på högstadiet. Att åtgärda denna negativa spiral är avgörande för att skolans goda resurser och kompetenta lärare ska kunna komma till sin fulla rätt och för att de senaste årens positiva resultatutveckling i årskurs 9 ska bli hållbar.

Sammanfattning

Denna samlade analys av Aggarpsskolan, baserad på allmän statistik, SAMBA-resultat och Skolenkäten, tecknar en bild av en skola med betydande styrkor men också djupa, strukturella utmaningar. Det är en skola med två ansikten: ett som visar på goda resurser och en bevisad förmåga till förbättring, och ett annat som avslöjar en problematisk skolkultur på högstadiet som hämmar elevernas potential.

Skolans kärnberättelse

Aggarpsskolan är en resursstark skola med gynnsamma socioekonomiska förutsättningar som inte fullt ut lyckas omvandla sina resurser till likvärdiga resultat för alla elever. Kärnberättelsen handlar om en tydlig brytpunkt mellan mellan- och högstadiet. Medan eleverna på mellanstadiet generellt är nöjda och trygga, visar resultaten (både ojusterade och justerade) på begynnande kunskapsluckor. Vid övergången till högstadiet sker en dramatisk försämring av lärmiljön. Elevernas motivation, upplevelse av inflytande och trygghet sjunker drastiskt, vilket skapar en negativ spiral som skolan kämpar med att bryta.

Trots denna utmanande miljö har skolan under det senaste året visat en imponerande förmåga att höja kunskapsresultaten i årskurs 9, särskilt inom NO-ämnena. Detta visar att det finns en hög kompetens och en vilja till utveckling inom personalgruppen. Framgången är dock fragil och överskuggas av de underliggande problemen med studiero, motivation och en alarmerande stor könsskillnad i prestationer, där pojkar systematiskt presterar sämre. Skolan är således en paradox: kapabel till excellenta prestationer i vissa delar av verksamheten, men samtidigt präglad av en kultur som riskerar att underminera lärandet för en stor del av elevgruppen.

De tre mest kritiska utmaningarna

De tre viktigaste styrkorna att bygga på

Rekommendationer

Baserat på den genomförda analysen presenteras följande fem prioriterade rekommendationer på strategisk nivå, riktade till skolledning och huvudman. Varje rekommendation är direkt kopplad till de identifierade kärnutmaningarna och motiveras med data från rapporten.